Grunderna

I pokémonspelen ikläder spelaren sig rollen som en aspirerande pokémontränare som ska fånga alla existerande pokémon och besegra pokémoneliten (Elite Four).

Man fångar pokémon med ”pokébollar” (Pokéballs), men man kan även få pokémon vid speciella tillfällen eller byta till sig pokémon med andra tränare eller andra spelare.

I början av spelet får spelaren välja mellan en av tre pokémon av eld-, vatten- eller grästyp, med ett eventuellt sekundärt element.

Samtidigt finns det en rival till spelaren som dyker upp under spelets gång; han/hon får välja en av de två pokémon som spelaren inte valde och väljer alltid den som har ett element som är effektivt mot spelarens pokémon.

Med varje ny generation måste man byta pokémon, som inte förekommer i den nya generation, med spel ur de äldre generationerna.

Under spelets gång finns andra pokémontränare utspridda som spelaren kan kämpa mot. Man strider då med sina pokémon och vinner om man besegrar den andra tränarens alla pokémon, då får ens pokémon erfarenhetspoäng (exp.) och tränaren får pengar.

När pokémon får tillräckligt med erfarenhet och når en viss nivå (lv.) utvecklas de till en ny pokémon. Man kan också kämpa mot vilda pokémon som man stöter på i naturen.

I en strid kan man använda alla pokémon man har med sig för tillfället; man kan ha med sig sex pokémon i sitt lag. Om en av ens pokémon blir besegrad kan man kämpa vidare med nästa, eller fly om det är en vild pokémon man strider mot. Om en pokémon blir besegrad svimmar den och man kan då rehabilitera den i ett pokécenter (sjukhus för pokémon).

Förutom att använda sina pokémon för att kämpa i strider kan man även ta hjälp av dem i andra situationer. Om de har lärt sig speciella förmågor såsom surf, fly eller dig, så kan man simma i vatten, flyga till en tidigare besökt stad eller snabbt gräva sig ut ur grottor.

De flesta av dessa speciella förmågor kallas Hidden Machines (H.M.) och skiljer sig mot förmågorna Technical Machines (T.M.) som bara går att använda en gång. HM:s kan användas hur många gånger som helst.

Varje pokémon kan bara komma ihåg fyra förmågor på samma gång, och om man vill att den skall lära sig en ny förmåga när den redan kan fyra stycken så måste man tvinga den att glömma en äldre förmåga. Det går dock inte att ersätta en förmåga lärd av en HM; dessa kan bara tas bort från en pokémons lärda förmågor av en så kallad ”move deleter”.

För att kunna komma till pokémoneliten krävs att man besegrar åtta gymledare i spelet och förtjänar deras gymnålar. Gymnålarna får man när man besegrat en gymledare och de ger fördelar till spelaren. Fördelarna kan vara att kunna hantera pokémon av högre nivå som spelaren själv inte fångat eller förmågan att använda Hidden Machines utanför strider.

En sidohandling i spelen är att en eller flera organisationer, som brukar heta något med Team försöker att mer eller mindre ta över världen. Det är spelarens uppgift som pokémontränare att stoppa dessa organisationer.

I Team Aqua, samt Magma har Pokémontränarna typiska pokémon av speciella typer (exempelvis har Team Aqua vattentyper och Team Magma eld- och jordtyper), medan i Team Rocket och Team Galactic så har tränarna Pokémon ifrån området du befinner dig i.

I spelen brukar det även finnas olika minispel, till exempel det klassiska Game Corner. Det består av olika kasinoliknande spel där man byter in sin vinst mot priser, som Technical Machines eller pokémon.

Pokémontyper

Pokémon kan vara av en eller två typer. I den senaste generationen av pokémonspelen finns det 17 olika pokémontyper. Att en pokémontyp är bra mot en annan innebär att attacker av den typen är ”super-effective”.

Drakar (Dragon)

Pokémon-drakar är bra mot andra Pokémon-drakar. Den enda typ deras attacker är dåliga mot är stål, och de är svaga mot attacker av typerna drake och is. Drakarna är inte så många, och man får oftast varken en chans att fånga dem eller ens en skymt av dem förrän mot slutet av spelet.

Några drakattacker: Dragon Rage, Twister, Outrage och Dragon Claw. Som exempel på Pokémon-drakar kan nämnas Dratini, Kingdra, Bagon och Rayquaza. Alla Pokémon-drakar har mycket höga värden på alla attribut.

Eld (Fire)

Eld-typ-Pokémon är bra mot gräs-Pokémon, insekts-Pokémon, is-Pokémon och stål-Pokémon. Eld-attacker är dåliga mot Pokémon-drakar, sten-Pokémon och vatten-Pokémon.

De första vilda eld-Pokémon man stöter på kommer oftast runt mitten av spelet. En av de Pokémon man får välja mellan i början av spelet är av denna typ. Eld-Pokémon är svaga mot attacker av typerna mark, sten och vatten.

Några eldattacker är Ember, Flamethrower, Fire blast och Lava Plume. Exempel på eld-Pokémon är Charizard, Typhlosion, Blaziken, Infernape, Rapidash, Entei, Camerupt och Chimchar. Eld-pokémon har bra special-attack.

Elektricitet (Electric)

Pokémon av elektrisk typ är ytterst effektiva mot vatten-Pokémon och flygande Pokémon. Dock har de ingen effekt på mark-Pokémon. Deras attacker är också mindre effektiva mot Pokémon-drakar och gräs-Pokémon.

Det enda som är riktigt effektivt mot en el-Pokémon är attacker av typen mark. De vanligast förekommande attackerna är Thunder Shock, Thunder Wave, Thunder och Thunder Bolt.

Exempel på elektriska typer är Pikachu, Electivire och Jolteon. Det karaktäristiska för denna grupp av pokémon är snabbhet som exempelvis Electrode, eller tungt försvar som Magneton.

Flygande (Flying)

Flygande Pokémon är bra mot gräs-Pokémon, insekts-Pokémon och strids-Pokémon. Dessutom kan attacker av typen mark inte träffa dem. Deras attacker är svaga mot el-Pokémon, sten-Pokémon och stål-Pokémon.

Flygande pokémon är svaga mot attacker av typerna el, is och sten. Flygande Pokémon är ganska vanliga, och de flesta är så kallade ”dubbeltyper”, det vill säga att de har typen flygande och en annan typ samtidigt.

Den vanligaste kombinationen är normal-flygande, men det finns andra. Några flygattacker: Peck, Drill Peck, Fly och Sky Attack. Bland flygande Pokémon kan nämnas Pidgey, Spearow, Doduo, Skarmory, Butterfree och Zubat. Flygande Pokémon har som regel hög fart och attack.

Gift (Poison)

Giftiga Pokémon är bra mot gräs-Pokémon. De kan inte skada stål-Pokémon med sina attacker, och gör också lite skada mot andra gift-Pokémon och mot mark-Pokémon, spök-Pokémon och sten-Pokémon.

Giftiga Pokémon är svaga mot attacker av typerna mark och psykisk. Giftiga Pokémon stöter man på rätt tidigt i spelet. Flera giftiga attacker kan förgifta motståndaren. Giftiga Pokémon kan själv inte bli förgiftade.

Exempel på giftiga attacker: Sludge, Sludge Bomb, Poison Sting och Toxic. Bland giftiga Pokémon kan nämnas Beedrill, Grimer, Koffing och Oddish. Många giftiga Pokémon har högt försvar.

Gräs (Grass)

Gräs-Pokémon är bra mot vatten-Pokémon, mark-Pokémon och sten-Pokémon. Gräs-Pokémon gör lite skada mot eld-Pokémon, flygande Pokémon, giftiga Pokémon, insekt-Pokémon, gräs-Pokémon och stål-Pokémon.

Gräs-Pokémon är svaga mot attacker av typerna eld, flygande och gift. Gräs-Pokémon är ganska vanliga, ofta som dubbeltyp tillsammans med gift. En av de Pokémon man får välja mellan i början är av denna typ.

Några gräsattacker är Razor leaf, Absorb och Sleep powder. Exempel på gräs-pokémon är Venusaur, Meganium, Sceptile, Exeggcute, Victreebel, Sunflora och Torterra. Gräs-pokémon har bra special-försvar och HP.

Insekter (Bug)

Insekts-pokémon är bra mot gräs-Pokémon, mörka pokémon och psykiska pokémon. Deras attacker är svaga mot eld-Pokémon, flygande Pokémon, giftiga Pokémon och sten-Pokémon.

Attacker som är bra mot insekter är eld, flygande och sten. Några insektsattacker är Twineedle, Megahorn och Leech life. Exempel på insekter är Butterfree, Beedrill, Pinsir och Heracross.

De flesta insekter, men inte alla, genomgår flera utvecklingsstadier. De som gör det blir starka ganska tidigt i spelet, men de förlorar snart försprånget. Detta gäller till exempel nämnda Beedrill och Butterfree, samt Ledian och Ariados.

Is (Ice)

Is-Pokémon är bra mot flygande Pokémon, gräs-Pokémon, mark-Pokémon och Pokémon-drakar. Deras attacker är svaga mot eld-Pokémon, andra is-Pokémon, stål-Pokémon och vatten-Pokémon.

Attacker som är effektiva mot Pokémon av denna typ är eld-, sten-, strids- och stålattacker. Is-Pokémon är ganska ovanliga. De flesta är ”dubbeltyper” tillsammans med vatten.

Bland isattacker kan nämnas Ice Beam, Blizzard och Aurora Beam. Is-Pokémon innefattar bland annat Seel, Swinub, Shellder och Jynx. Is-Pokémon har ofta högt special-försvar.

Mark (Ground)

Mark-Pokémon är bra mot el-Pokémon, eld-Pokémon, giftiga Pokémon, sten-Pokémon och stål-Pokémon. Elektricitet påverkar inte Pokémon av denna typ.

De kan inte träffa flygande Pokémon med sina attacker och de är också svaga mot gräs-Pokémon och insekts-Pokémon. Attacker som är effektiva mot mark är gräs, is och vatten.

Mark-Pokémon är det bästa försvaret mot elektricitet i spelet. Mark-Pokémon finns både som singel- och dubbeltyper, oftast tillsammans med sten.

Mark-attacker värda att nämna är Dig, Earthquake och Magnitude. Bland mark-Pokémon finns bland annat Golem, Sandshrew, Diglett och Numel. Mark-Pokémon har hög attack.

Mörker (Dark)

Mörka Pokémon är bra mot Pokémon-spöken och psykiska Pokémon. Psykiska attacker kan inte skada dem. Deras attacker är svaga mot andra mörka Pokémon samt Pokémon av typerna strid och stål.

Attacker av typerna insekt och strid är bra mot mörka Pokémon. Mörka Pokémon är det bästa försvaret mot psykiska Pokémon och Pokémon-spöken. Det finns inte så många, och alla utom fem är dubbeltyper.

Attacker av denna typ är bland annat Bite, Crunch, Faint Attack och Dark Pulse. Mörka Pokémon innefattar bland annat Houndour, Murkrow och Umbreon. Många mörka Pokémon har hög special-attack.

Normal (Normal)

Pokémon av typen normal är ganska bra (varken super-effective eller not very effective) mot de flesta pokémontyper. Deras attacker gör mindre skada mot sten-Pokémon och stål-Pokémon och gör ingen skada alls mot spök-Pokémon.

Normala Pokémon är svaga mot attacker av typen strid och attacker av typen spök gör ingen skada alls mot dem. Detta är en av de vanligaste Pokémon-typerna. Bland normala attacker kan nämnas Tackle, Quick Attack, Giga Impact och Hyper Beam.

Exempel på normala Pokémon är Rattata, Arceus, Jigglypuff, Miltank och Whismur, men även flera flygande Pokémon som Pidgey och Taillow är av typen normal. Som regel har normala Pokémon bra attack.

Psykisk (Psychic)

Psykiska Pokémon är bra mot giftiga Pokémon och strids-Pokémon. Deras attacker är svaga mot andra psykiska Pokémon och mot stål-Pokémon. Mörka Pokémon påverkas inte alls av psykiska attacker.

Attacker av typerna insekt, mörker och spök är effektiva mot sådana här Pokémon. De här Pokémon börjar förekomma ganska tidigt i spelet. De är ganska mångsidiga.

Vanligast är singeltyper, men dubbeltyper förekommer också. Bland psykiska attacker kan nämnas Psybeam, Psychic, Extrasensory och Hypnosis. Psykiska Pokémon innefattar bland annat Abra, Drowzee, Espeon, Starmie och Xatu. Psykiska Pokémon har i regel hög special-attack.

Spöke (Ghost)

Pokémon-spöken är bra mot psykiska Pokémon och andra Pokémon-spöken. Deras attacker gör ingen skada mot normala Pokémon och är också svaga mot mörka Pokémon och stål-Pokémon.

Attacker av typerna normal och strid kan inte träffa dem alls, men andra spök-attacker är bra mot dem, liksom attacker av typen mörker. Spöken är unika i de att de är immuna mot två attacktyper.

Spöken är ovanliga och förekommer oftast sent i spelet. I de spel som har inbyggd klocka kan man bara hitta dem om natten. Bland spök-attacker kan nämnas Shadow Ball, Shadow Punch, Astonish, Night Shade och Destiny Bond.

Pokémon-Spöken: Gastly, Duskull, Misdreavus och Shuppet. De flesta Pokémon-spöken har hög special-attack.

Sten (Rock)

Sten-Pokémon är bra mot eld-Pokémon, flygande Pokémon, insekts-Pokémon och is-Pokémon. Sten-attacker gör lite skada mot mark-Pokémon, strids-Pokémon och stål-Pokémon.

Attacker av typerna gräs, mark, strid, stål och vatten är bra mot sten-Pokémon. Sten-Pokémon är starka mot normala Pokémon, något som är ganska sällsynt. Det finns inte så många olika att välja mellan, och singeltyper är ovanliga.

Stenattacker: Rock Throw, Rock Slide och Ancientpower. Sten-Pokémon: Geodude, Onix, Rhyhorn, Aerodactyl, Omanyte och Kabuto. De flesta sten-Pokémon har högt eller mycket högt försvar.

Kamp (Fighting)

Kamp-pokémon är bra mot is-Pokémon, normala Pokémon, mörka Pokémon, sten-Pokémon och stål-Pokémon.

Stridsattacker gör mindre skada mot flygande Pokémon, giftiga Pokémon, insekts-Pokémon och psykiska Pokémon och kan inte skada Pokémon-spöken alls. Attacker av typerna flygande och psykisk är bra mot strids-Pokémon.

Dessa Pokémon är inga krigsivrare, men de är duktiga på kampsport. Det finns många att välja mellan och de flesta är singeltyper. De kan göra processen kort med normala Pokémon, ganska sällsynt.

Stridsattacker: Karate Chop, Arm Thrust, Seismic Toss, Cross Chop och Focus Punch. Exempel på strids-Pokémon: Machop, Makuhita, Breloom, Blaziken, Mankey, Hitmonlee och Hitmonchan. Kamp-pokémon brukar ha hög attack.

Stål (Steel)

Stål-Pokémon är bra mot is-Pokémon och sten-Pokémon. Deras attacker gör mindre skada mot andra stål-Pokémon samt Pokémon av typerna elektricitet, eld och vatten.

Attacker av typerna eld, mark och strid är bra mot dessa Pokémon. Stål-Pokémon är de mest defensiva av alla Pokémon. Över hälften av alla typer (10 av totalt 17) gör reducerad skada mot dem och gift kan inte skada dem.

Många typer nästan helt utan svagheter gör minskad skada mot just stål. Stålattacker: Iron Tail, Steel Wing, Metal Claw, Meteor Mash.

Stål-Pokémon: Steelix, Magnemite, Scizor och Metagross. De flesta stål-Pokémon excellerar i försvar och special-försvar.

Vatten (Water)

Vatten-Pokémon är bra mot Eld-Pokémon, Mark-Pokémon och Sten-Pokémon. Vatten-attacker är svaga mot Drak-Pokémon och Gräs-Pokémon.

Vatten-Pokémon är svaga mot attacker av typerna elektricitet och gräs. Detta är en av de vanligaste Pokémon-typerna, och man börjar stöta på Pokémon av denna typ ganska tidigt i spelet.

En av de Pokémon man får välja mellan i början är av denna typ. Några vattenattacker är Water gun, Hydro pump och Waterfall.

Exempel på vatten-Pokémon är Blastoise, Feraligatr, Swampert, Empoleon, Gyarados, Suicune, Sharpedo, Psyduck och Manaphy. Vatten-pokémon har bra special-attack/försvar.

Rapporten är skriven av Sten Rönnberg, Rachel Volberg, Max Abbott, Lamar Moore, Anders Andrén, Ingrid Munck, Jakob Jonsson, Thomas Nilsson och Ove Svensson (Medlemmar av International Gambling Research Team of Sweden)

Sammanfattning

Det viktigaste syftet med den här studien var att ta reda på omfattningen av spelrelaterade problem i Sverige och därmed ge en grund för fortsatta undersökningar om utvecklingen av problemen med spel i framtiden i vårt land. Ett annat mål var att identifiera de slags spel som medför de största problemen.

Ett slumpmässigt urval av personer boende i Sverige och i åldern 15-74 år (urvalet var 9.917 personer, av vilka 7.139 personer, dvs. 72%, svarade), intervjuades mellan november 1997 och februari 1998 om vilka slags spel de hade spelat, de pengar de hade gett ut på spel och vilka spelrelaterade problem de hade upplevt. Resultaten av studien är viktiga för att dokumentera de effekter spelandet i Sverige medför, och studien utgör ett viktigt underlag för framtida undersökningar liksom för politik på spelområdet i Sverige.

En andra del av studien har bestått av djupintervjuer med ett stort urval spelare med problem och en lika stor slumpmässigt uttagen grupp från den allmänna befolkningen. På grundval av svaren har en databas byggts upp. Genom bearbetning av denna kommer man att få en djupare belysning av de frågor som den första undersökningen reste. Resultat av den andra delen av undersökningen beräknas kunna presenteras under år 2002.

Några huvudresultat

• 95% av befolkningen uppgav sig någon gång ha satsat pengar på spel. Det höga deltagandet i någon form av spel är högre än det man funnit i motsvarande studier i USA. Det är jämförbart med de höga tal för att någon gång ha prövat att spela som kommit fram i undersökningar från Australien, Nya Zeeland och Kanada. Vi är alltså pigga på att pröva på att spela i Sverige .
• De spel flest svenskar någon gång spelat är lotter av olika slag (skraplotter, penninglotter, lokala lotteriers, bingolotto, etc.), tips eller att spela på spelautomater (varuspelsautomater, värdeautomatspel, t. ex. Jack Vegas, förströelsespel). Från hälften till över tre fjärdedelar av befolkningen har prövat på något av den sortens spel någon gång i sitt liv.
• I medeltal uppgav de svarande att de satsat 194 kronor under den senaste månaden på sitt spelande. Detta medeltal av satsade pengar under en månad är lägre än det man funnit i de flesta liknande undersökningar i de andra länder där sådana undersökningar har gjorts. Vi är alltså pigga på att pröva, men vi är också försiktiga med våra utlägg, skulle man kanske kunna sammanfatta resultaten om hur vi spenderar pengar på spel.
• Mellan 147.706 (2,3%) och 199.082 (3,1%) personer 15-74 år boende i Sverige 1997 kan klassificeras som ha varit problemspelare någon gång i sitt liv. Ytterligare mellan 61.009 (0,95%) och 93.119 (1,45%) av personer 15-74 år kan klassificeras som att ha varit sannolika patologiska spelare någon gång i sitt liv.
• Mellan 70.642 (1,1%) och 109.174 (1,7%) personer 15-74 år som bodde i Sverige 1997 kan klassificeras som akuta problemspelare och ytterligare mellan 25.688 (0,4%) och 51.376 (0,8%) kan klassas som troliga patologiska spelare.
• I de lagliga fomerna av spel är den aktuella prevalensen av spelproblem högst bland dem som spelat under det senaste året på restaurangkasinon, tips, hästar, automatspel eller bingo. Spelproblem är också vanliga i flera slag av illegala spel, däribland kortspel (utanför restaurangkasinon), förströelsespel och olika s.k. skicklighetsspel.
• I Sverige är den ålder i vilken spelare med problem har börjat spela låg jämfört med en del andra länder. Man kan alltså misstänka att avsaknaden av åldersgränser samt bristande respekt för de åldersgränser som finns särskilt drabbar ungdomar som utvecklar spelberoende.
• En spelare som någon gång haft spelproblem är med större sannolikhet man, under 45 år, född utomlands, boende i storstad, ogift eller boende med minderåriga i sitt hushåll enligt vår undersökning. Problemspelare är med större sannolikhet också mer lågutbildade än spelare utan problem.
• Problemspelare har med större sannolikhet under den senaste veckan spelat på olika former av legala spel,inklusive tips, hästspel, reataurangkasinon och automatspel. Problemspelare spenderar också mer än spelare utan spelproblem på många olika former av spel. Skillnaderna mellan problemspelare och spelare utan problem är dock störst beträffande hästspel, spel kopplade till sportutfallsspel (tips, oddset, etc.), restaurang-kasinon och kortspel som inte sker på kasinon.
  Problemspelare har med större sannolikhet varit oroliga för sitt spelande. De tenderar att anse att någon av eller båda deras föräldrar haft spelproblem. De kännetecknas av att de tillbringar mer än tre timmar med spel när de spelar. De har med större sannolikhet förlorat 300 kronor eller mer på spel under en dag. Problemspelare i Sverige är också med större sannolikhet oroliga för sin hälsa och sina hemförhållanden.

Rekommendationer för framtiden

Stöd och hjälp i olika former bör utvecklas för att förebygga och behandla problem med spel. En rad åtgärder behövs. Det är åtgärder för att både minska och förebygga nu förekommande problem med spel. Om den legala formen av spel i Sverige tillåts växa och innefatta storstadskasinon är stora insatser än angelägnare.

Det handlar om primärpreventiva insatser i form av t. ex. utbildning av vårdpersonal, utvecklande av självhjälpsmaterial för spelare med problem, hjälp och upplysning till spelares anhöriga och närstående, stöd till föreningar för spelberoende, allmän folkupplysning om riskerna för spelberoende, arbete inom den svenska spelindustrin för att utveckla mindre skadliga spel och ett ansvarsfullt spelande överhuvudtaget.

Men det handlar också om sekundärpreventiva insatser avsedda att hjälpa dem som drabbats av spelproblem och dem närstående så tidigt som möjligt. Här är en telefonhjälplinje och utbyggnad av kompetens och resurser för korttidshjälp åt spelberoende i tidigt skede i kommunerna viktiga inslag.

Det kommer med det planerade utökade spelandet i Sverige att produceras ständigt nya grupper av svårt patologiska spelare som inte kan förväntas bli hjälpta med sekundärpreventiva insatser utan kommer att kräva mer omfattande behandlingsinsatser av det slag som brukar kallas tertiärpreventiva. Sådana insatser kan komma att kräva långtidsbehandling inom institutioner eller mycket kompetenskrävande korttidsbehandling i form av öppenvård samt stöd för de drabbade i åratal. Det är viktigt i utformningen av politiken på området att prevention av problemen prioriteras så att risken för att många personer hamnar i behov av omfattande och dyra hjälpinsatser minskas.

Centralt för mycket av detta arbete med att förebygga och minska skadorna av spel är att det finns personer i vårt land med kompetens och kunskaper på området. Därför måste fortsatt oberoende universitetsförankrad forskning och forskningsförankring av upplysnings- och utbildningsarbete på området utgöra de viktigaste grunderna.

Restaurangkasinoverksamhet, dvs. roulettespel, kortspel (bland annat Black Jack) och tärningsspel, bedrivs på ett tusental restauranger i Sverige. Både insatser och vinster är begränsade och avsikten är att restaurangkasino ska vara en del av nöjesutbudet. Omsättningen uppgår till cirka en miljard kronor.

Statens folkhälsoinstitut stödjer förslaget om skärpta utbildningskrav för anordnare av restaurangkasinoverksamhet.

Statens folkhälsoinstitut anser att:

• restaurangkasinon kan utgöra en fara för personer som är spelberoende eller riskerar att bli det.
• värdeautomater och spel via Internet kan utgöra en större risk än bordsspel, där croupieren eller dealern kan uppmärksamma om någon är uppenbart spelberoende.
• de som möter spelarna, dvs. croupierer och dealers, restaurangägare och serveringsansvariga på de aktuella restaurangerna ska ha grundläggande utbildning om spelberoende.

Den vinnande handen är den som kommer närmast 9. En hand består av två eller tre kort. Handens värde beräknas på följande sätt: tia, knekt, dam och kung är värda 0, ess är värt 1 och övriga nummerkort har sitt vanliga värde. Färgerna saknar betydelse. Om summan blir tvåsiffrig tar man bort första siffran så att slutsumman alltid blir ensiffrig. Två nior tillsammans är alltså värda 8.

När man vinner på Punto eller Banco får man tillbaka dubbla insatsen, dvs utbetalningen är 1:1. Utbetalningen på Egalité är 8:1 eller 9:1.

Punto Banco är närbesläktat med Chemin De Fer som också kallas fransk baccarat.

Kortspel tros komma från Kina och spritts till Europa via muslimerna på 1300-talet.

Det finns en oerhörd mäng olika kortspel och det är svårt att dela upp dem i grupper efter någon enkel princip. Några exempel på svenska kortspel är Vira, Priffe och Rödskägg. UNO är ett typiskt svenskt kortspel på ett patenterat spel som spelas med skärskild kortlek och vars uppbyggnad skiljer sig från vanliga standardkortlekar.

Spelkort

Spelkort är kort som används för att spela kortspel med. En uppsättning spelkort som kan användas till kortspel kallas för en kortlek (lek, kortpacke). Ordet ”kort” kommer från latinska ordet ”charta” som betyder pappersstycke. De första spelkorten tros ha uppfunnits i Kina för kanske 1000 år sedan eller mer, men det är osäkert när. Kanske under Tangdynastin på 800-talet. Spelkorten kom till Europa ca 1370. På 1700-talet blev de populära i Sverige.

De finns flera olika kortlekar som används till spel. Den totalt dominerande i Sverige (och många andra länder) är den fransk-engelska kortleken. Några andra kortlekar: Tarotkortlek, Killekortlek, Spansk kortlek, Italiensk kortlek, Schweizisk kortlek. Det finns också särskilda kortlekar som bara används till vissa patenterade spel, t.ex. UNO och Falling, eller till samlarkortspel som t ex Magic: The Gathering.

Andra Kortspelsgrupper

Pokerspel är en annan stor grupp av kortspel som uppstod i USA på 1800-talet. Det gemensamma för pokerspelen är att man kan satsa eller inte satsa på den bästa kombinationen av kort från giv till giv, vilket gör pokerspel till både kortspel och vadslagningsspel.

Samlarkortspel är en kombination av spel och samlarbilder. Det mest kända samlarkortspelet är förmodligen Magic: The Gathering. Andra populära samlarkortspel är Pokémon och Digimon, vilka i högre grad har karaktär av samlande än spel, och är intimt förknippade med kommersiell lansering i flera medier.

Kortspel för en deltagare kallas patienser.

Kortspelstermer

• Färg
  Färg eller svit (eng. suit) är en av de två egenskaper som entydigt bestämmer ett korts identitet i en vanlig fransk-engelsk kortlek. Den andra egenskapen är valör.De fyra färgerna i den fransk-engelska kortleken är: spader (♠), hjärter (♥) , ruter (♦) och klöver (♣). Denna uppräkningen är också färgernas rangordning i bridge från högsta till lägsta. I de flesta kortspel är dock färgerna likvärdiga. Parallellfärgen till en färg är den andra färgen av samma kulör.Färg (eng. flush) är även namnet på en pokerhand.
• Förhand
  Förhand är en kortspelsterm som beskriver den spelare som startar spelet, oftast den som sitter närmast till vänster om Given
• Giv
  Giv är ett begrepp inom kortspel som används i två lite olika betydelser.
  1. Giv kan betyda omgång, dvs. momentet från det att korten delas ut tills man spelat färdigt med dessa kort. De flesta kortspel spelas som flera givar efter varandra. Detta begrepp används framför allt i sticktagningsspel.
  2. Giv kan också syfta på den person som blandar och delar ut korten inför varje omgång. I alla västerländska kortspel är det en standardregel att man turas om att vara giv och att denna turordning vandrar medsols. I poker använder man ofta en s.k. ”knapp” för att lättare hålla reda på vem som är giv i den aktuella omgången. I många pokerspel påverkar nämligen knappens läge i vilken ordning spelarna måste avge sina bud. Den som övertar givens uppgifter på ett kasino kallas dealer eller croupier.
• Saka
  Att saka är att inte följa färg (och utan att trumfa) i ett kortspel. I de flesta spel är det inte tillåtet att saka om man kan följa färg. Med ”följa färg” menas att lägga i samma färg som den som inledde sticket. I några få kortspel är det tillåtet att saka trots att man har kort i samma färg som det som inledde sticket. Man kan inte vinna ett stick med sakade kort, även om det sakade kortet skulle vara högre än det högsta i rätt färg.
• Sang
  Sang (från franska sans (”utan”) är ett begrepp i kortspel. Att spela sang betyder att spela utan trumf, det vill säga ingen färg har automatiskt högre rangordning än någon annan. Det förekommer exempelvis i bridge.
• Stick
  Ett stick i kortspelssammanhang är en samling kort som en spelare vunnit i en omgång. Ett stick består vanligtvis av lika många kort som antalet spelare.
• Svit
  Se Färg ovan.
• Talong
  Talong, del av kortleken från vilken spelarna drar nya kort under ett kortspel. Talongen är oftast placerad med baksidan upp.
• Trumf
  Trumf eller trumffärg, begrepp inom kortspel. Trumf är den färg som med automatik rangordnas högre än alla andra färger i ett sticktagningsspel. Valörerna inom trumffärgen rangordnas på vanligt sätt och efter alla dessa kommer sedan valörerna i övriga tre färger.Det förekommer två huvudsakliga regelvarianter för hur trumf får användas:
  1. Man får fritt trumfa trots att man kan följa färg.
  2. Man måste följa färg om man kan annars får man trumfa eller saka.

  Att spela utan trumf kallas att spela sang.

  I följande kortspel förekommer trumf och sang:

  • Bridge
  • Nittionio
• Valör
  Valör är en av de två egenskaper som entydigt bestämmer ett korts identitet i en vanlig fransk-engelsk kortlek. Den andra egenskapen är färg. Den fransk-engelska kortleken har följande 13 valörer:ess, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, knekt, dam, kung.

Mörkpoker är ett kortspel och vadslagningsspel för 2-6 deltagare (ev. ännu fler). För att kunna ta till sig reglerna nedan förutsätts läsaren känna till allmänna pokerregler (se artiklarna poker, satsningsrunda, pokerhand och visning).

Spelets gång

• Alla antar ett litet förutbestämt belopp.

• Given ger var och en fem mörka kort.

• Första satsningsrundan. Personen i första position (närmast till vänster om knappen) talar först.

• När första rundan är avklarad följer det moment som kallas ”köpet” eller ”bytet”: Var och en (med början hos den som sitter närmast till vänster om knappen) kan välja att byta bort upp till tre av sina egna kort. Denne lägger dessa kort uppochner i kasthögen och säger högt antalet kort som byts bort. Given ger personen motsvarande antal nya kort. Det är tillåtet att avstå från att byta.

• Andra satsningsrundan. Personen närmast till vänster om knappen talar först.

• Visning. Högsta visade hand vinner potten. Om flera personer visar exakt lika bra händer delas potten jämnt mellan dessa. Eventuellt överskott går antingen till den/de närmast till vänster om knappen, eller ligger kvar till nästa omgång, beroende på vad man kommit överens om från början.

Allmänt

Som i alla pokerspel behöver en giv inte gå ända till visning. En giv kan ta slut i första eller andra rundan genom att en satsning eller höjning får övriga kvarvarande att lägga sig. Den som vinner på detta sätt behöver naturligtvis inte visa sin hand.

Som alltid i poker gäller att man kan inte bli utdriven ur en giv p g a att man inte har tillräckligt med marker för att syna en satsning eller höjning. När detta inträffar kallas det att man går all-in och regeln om sidopotter används.

Det normala är att man låter limitarna i andra rundan vara dubbelt så stora som i första.

Olika satsningsstrukturer kan användas till mörkpoker. Om man spelar straight limit och är 6 deltagare kan man ha t ex 1 kr i ante, 5 kr limit i första rundan och 10 kr i den andra. Den som öppnar i första rundan måste alltså lägga 5 kr och en eventuell första höjning måste vara till 10 kr, nästa till 15 kr etc. Max tre höjningar per runda är standardregel, så om någon höjt till 20 kr i första rundan kan man bara syna eller lägga sig. I andra rundan är beloppen dubblerade. Regeln om max tre höjningar slutar gälla om bara två personer återstår (och taket inte nåddes när fler än två återstod). Ett lagom inköpsbelopp med dessa limitar kan vara 200 kr.

Med max tre byteskort per person räcker leken bara till 6 personer om ingen lägger sig i första rundan och alla byter tre kort (visserligen ovanligt). Men man kan vara fler än sex deltagare i mörkpoker, förutsatt att man hittar på ett sätt att garantera att inte kortleken tar slut i en giv. Ett sätt att lösa detta om man är sju deltagare är att bestämma att om ingen lägger sig i första rundan får man bara byta max två kort (men om minst en person lägger sig fortsätter det som vanligt).

Varianter

• Jackpott. När denna regel används måste man minst ha par i knektar för att få öppna i första rundan. Att ha par i knektar eller bättre innebär dock inte att man måste öppna. I andra rundan finns ingen begränsning på öppnaren. Spelaren som öppnade slänger sina byteskort i en särskild kasthög; om han går till visning och vinner potten måste han kunna visa att han verkligen hade minst par i knektar från början. Om ingen får minst par i knektar från start blir det omgiv direkt.

• Given avbryts direkt om det blir rundcheckning i första satsningsrundan. Knappen flyttas till nästa giv och anten ligger kvar till denna omgång. Om denna regel används blir det mer riskabelt att försöka sig på en checkhöjning i första rundan om man skulle få en topphand direkt. (Denna regel används automatiskt när man spelar med jackpott, eftersom rundcheckning där innebär att ingen kunde eller ville öppna.)

• Enligt en regelvariant måste den som öppnade i första rundan tala först i den andra (i stället för spelaren i tidigast position). Regeln gör att man blir något mindre benägen att öppna i första rundan.

• Enligt en variant får man även välja att byta fyra eller fem kort i bytet. Om man vill vara säker på att korten inte tar slut i denna variant, kan man inte vara fler än 5 deltagare.

• I en annan variant spelar man med mörkar istället för med ante. Antalet mörkar varierar mellan olika pokergäng, det vanligaste är mellan två och fyra mörkar. Varje mörk är dubbelt så stor som den förra. Om man vill gå med kan man välja att syna mörken eller att höja den.

• Mindre vanliga varianter av mörkpoker är Double Draw och Triple Draw. I dessa får spelarna göra två respektive tre byten med satsningsrundor mellan varje.

Inledning

Gemensamt för alla ”äkta” pokerspel är att de alla är vadslagningsspel där deltagarna satsar pengar (eller något substitut för pengar) på vem som har eller kan få den bästa kombinationen av kort. Det som varierar mellan de olika pokerspelen är kort sammanfattat vilka kombinationer av kort som används samt hur satsningarna går till.

Många pokerspel är mycket skicklighetskrävande och det arrangeras pokerturneringar i Sverige och många andra länder. Man kan också spela poker på kasinon eller på Internet. Andra pokerspel spelas nästan bara privat i hemmen, s.k. ”hemmapoker”, och dessa varianter är ibland lite mer slumpmässiga och något mindre skicklighetskrävande.

Det finns också vissa spel (inte sällan med ordet ”poker” i namnet) som ej är riktiga pokerspel, men som bygger på de kortkombinationer som används i poker. Exempel på sådana ”oäkta” pokerspel är hasardspel som Pai Gow och Caribbean Stud Poker, videopoker, samt skämtsamma saker som klädpoker och spritpoker. Tveksamma varianter (som kan ses som poker beroende på hur man definierar ”poker”) är Enkortspoker, Guts och Indianpoker.

Grunderna

Reglerna som ges nedan är allmänt hållna och gäller för de flesta av de vanligaste spelformerna. Observera att man inte kan spela poker bara för att man känner till dessa grundläggande principer, man måste också lära sig detaljreglerna för den spelform man vill spela. För utförligare beskrivningar, se länkarna till de enskilda spelen längst ner på denna sida.

Man måste också kunna reglerna för satsandet, hur visningen går till samt pokerhänderna och deras rangordning. I pokersammanhang används särskilda engelska bokstavsförkortningar för valörerna:

• A=ess
• K=kung
• Q=dam
• J=knekt
• T=tia
• 9
• 8
• 7
• 6
• 5
• 4
• 3
• 2

Läsaren förutsätts också känna till vanliga kortspelstermer som valör och färg etc. Se kortspelsintroduktionen för mer information.

Poker är en kombination av kortspel och vadslagningsspel som spelas mellan två eller flera deltagare. Man spelar med en vanlig fransk-engelsk kortlek med 52 kort. Valörernas rangordning är den vanliga, och ess kan räknas både högt och lågt. Varje deltagare spelar för sig själv, lagspel är ej tillåtet. Under pågående giv får kvarvarande deltagare inte utbyta information om vilka kort de sitter med.

Varje deltagare har från början en uppsättning marker (jetonger, chips), och det går ut på att vinna så mycket marker som möjligt. Markerna kan ha olika valörer och normalt motsvarar de vissa belopp i riktiga pengar. I privata partier spelar man ofta med pengar direkt.

Ett parti består av ett antal givar (omgångar) som spelas efter varandra. Alla behöver inte deltaga i varje giv, och mellan givarna har spelarna alltid rätt att lämna partiet samtidigt som nya deltagare kan ansluta sig. I varje giv kan de som deltar göra insatser med sina marker som efter varje avslutad satsningsrunda hamnar i en gemensam pott.

Efter varje giv ges potten till den eller de som vinner given. Det man satsar på är att man har eller kan få den bästa kombinationen av kort, en sk pokerhand. I poker spelar man inte med korten som i vanliga kortspel. Oftast gör man inte så mycket alls med dem förutom att dela ut dem och titta på dem. Det man framför allt gör under spelets gång är att spekulera i olika kortkombinationers värde. Spekulationerna manifesteras i satsandet av marker. Exakt hur satsningarna går till är fastslaget i reglerna för satsningsrundorna.

När man i en giv tror att man inte har någon rimlig chans att vinna kan man lägga sig, vilket innebär att man oåterkalleligt säger upp sitt intresse i potten samtidigt som man slipper betala mer till den. Har man väl lagt sig får man inte sedan satsa mer i samma giv.

Om man å andra sidan tror att man kommer vinna potten vill man ju att den ska bli så stor som möjligt och då gäller det att få andra att bidra till att potten växer. Ett sätt kan vara att höja satsningsbeloppet så att det blir dyrare för de andra att stanna kvar i spel. Man vill ju att de potter man vinner ska bli så stora som möjligt samtidigt som man bidrar med så lite som möjligt till de potter andra spelare vinner.

Spelets kort är gemensamma (då läggs de på bordet) eller privata (då ges de till var och en). Privata kort kan också vara öppna (de ligger uppslagna på bordet så att alla ser den spelarens kort) eller slutna (efter spelaren sett korten läggs de på bordet med baksidan upp eller hålls så att ingen annan ser). Efter utdelandet hålls en satsningsrunda där spelarna nu får möjlighet att satsa marker på sina kort. Man kan bara satsa på sin egen hand. Man kan inte satsa och vinna på att någon annan vinner given.

I de flesta pokerformer sker sedan ytterligare någon slags manipulering av korten eller utdelande av fler kort. T ex kan spelarna tillåtas byta ut några kort mot nya, nya gemensamma kort kan tillkomma, de kan få nya privata kort. Efter detta hålls en andra satsningsrunda.

Given fortsätter på detta sätt: efter varje manipulering/kortutdelande hålls en ny satsningsrunda. Antalet satsningsrundor och exakt vad som sker mellan dem varierar mellan de olika spelen. Minst en satsningsrunda måste hållas för att det ska bli meningsfullt, och det är sällan fler än fem. Exakt hur satsningarna går till förklaras i artikeln om satsningsrundor.

En giv kan sluta på två sätt:

1. En spelare vinner potten genom att de andra lägger sig. Detta kan ske även innan alla satsningsrundor har avverkats. I detta fall får vinnaren hela potten utan att behöva visa sina kort. Sedan flyttas knappen ett steg medsols och nästa giv börjar.
2. Fler än en spelare är kvar efter sista satsningsrundan. Då sker en sk visning (showdown) där de som är kvar måste visa sina kort för att kunna ta hem potten. Det kan hända att potten delas mellan flera spelare om det vid visningen visar sig att flera har exakt lika bra händer. När vinnaren eller vinnarna fått markerna i potten flyttas knappen ett steg medsols och nästa giv börjar.

Pokerteori

Poker är mer avancerat än vad man först kan tro. En förklaring till detta är att både psykologiska och matematiska aspekter av spelet samverkar. Det handlar inte bara om att sitta och vänta in lägen som statistiskt sett är mycket fördelaktiga, utan även om att skaffa sig fördelar genom att få de andra att tro att det föreligger på ett visst sätt.

När man avger sina bud i satsningsrundorna lämnar man ju samtidigt ut viktig information till de andra om ens kort. Har man en nästan säker vinnarhand kan man frestas att satsa frenetiskt samtidigt som det riskerar att skrämma bort andra spelare som inser detta och lägger sig. Då blir potten kanske ändå inte så stor som den hade kunnat bli om man hade gått lugnare fram.

Att spela väldigt irrationellt är inte heller bra, d.v.s. att ofta satsa och höja på skräpkort eller ofta behandla de bra korten blygsamt. De andra spelarna kommer visserligen att få svårt att lista ut vad man sitter med för kort när man avger dina bud. Men man kommer ändå att förlora i längden på att man inte får in de stora potterna när man vinner, plus att man kommer att slösa bort onödigt mycket när någon annan är favorit till potten. Alltså handlar det om att hitta en balansgång mellan att spela lagom vilseledande och lagom statistiskt rätt så att man inte slösar eller missar gynnsamma lägen.

Poker har tack vare sin komplexitet och sitt djup visat sig vara ett utmärkt studieobjekt i spelteori. Poker har kopplingar till ekonomiska teorier där aktörer på en marknad fattar beslut med bristfällig information. En stor och svår utmaning för forskare inom artificiell intelligens är att konstruera dataprogram som klarar av att mäta sig med de bästa mänskliga spelarna. För att bli riktigt bra på poker måste man spela mycket för att få erfarenhet av en massa olika situationer.

Olika Pokerspel

På nedanstående pokersidor listas några vanliga pokerspel och länkar till deras respektive spelregler:

Spela Poker