Mas ♣

Mas, svitmas, långshyttemas, även kallat mjölnarmatte eller mjölis. På de flesta håll i landet heter spelet skitgubbe – men just i de trakter där mas är det vanliga namnet kallas i stället vändtia för skitgubbe, så stäm av vilket spel ni menar innan ni sätter er.

Mas är bäst med tre eller fyra spelare och går att spela av upp till sex. Två fungerar också, men bara med avstickshög, sist på sidan.

Detta behövs

En kortlek utan jokrar. Givaren delar tre kort till var och en, ett i taget medsols med början hos spelaren till vänster, och det som blir kvar av leken bildar talongen mitt på bordet, baksidan uppåt. Inget kort vänds upp: trumfen avgörs först av talongens sista kort, och den visas inte förrän första fasen är över.

Insamlingen

Spelets första del handlar om att samla ihop de kort du vill gå in i slutspelet med. Spelaren till vänster om givaren lägger ut först, och sedan går turen medsols. Den vars tur det är lägger ut ett kort eller flera av samma valör och fyller genast på handen från talongen igen. Att lägga ett kort av samma valör som den högsta som redan ligger i sticket, och därmed gå upp i delad ledning, kallas motlägg. Många spelar med regeln att den som kan göra motlägg också måste göra det. Båda källorna beskriver det tvånget som en valfri regel, inte som grundregeln, så bestäm det innan ni börjar.

När sticket är avgjort och alla har fyllt på till tre kort får den som vill slänga på fler kort av valörer som redan ligger i sticket, och drar lika många nya. Det påverkar inte vem som vinner sticket, bara hur många kort vinnaren får. Vissa spelar snävare och tillåter bara att man slänger på valörer man själv har lagt.

Sticket tillfaller den som lagt högst, såvida inte två eller flera har gjort motlägg. Då lägger just de spelarna en gång till, var och en i tur, och även den här gången gäller tvånget att lägga lika om man kan. Duger inget av korten på handen får du chansa, det vill säga vända talongens översta kort och lägga det på sticket. Kortet måste spelas – man får inte ångra sig när man ser vad det blev. Den som till slut ligger högst tar hem sticket, lägger de vunna korten baksidan uppåt framför sig och spelar ut till nästa stick.

Sista kortet i talongen bestämmer trumfen. Den som drar det får varken titta på det eller spela det, utan lägger det med baksidan upp framför sig och vänder upp det först när första fasen är slut.

Nu kontrollerar man att alla har minst fem kort. Har någon färre får den skiten. Då sorterar alla spelare ut sina tvåor, treor, fyror och femmor, trumfens lankor inräknade, och de sexton korten blandas och delas ut ett och ett till dem som ligger under gränsen. Fem är den vanligaste gränsen, men sex, sju och tio förekommer, liksom att gränsen sätts av valören på kortet som avgjorde trumfen.

Slutspel

Nu ska korten bort. Den som drog talongens sista kort, alltså den som avgjorde trumfen, spelar ut till första sticket. Här läggs korten i svit, alltså i nummerordning inom en och samma färg, och det är den svitningen som har gett spelet namnet svitmas. Den vars tur det är måste antingen lägga ett högre kort i den utspelade färgen eller lägga trumf. Kan eller vill du inget av det plockar du i stället upp det översta kortet på handen, och ligger flera spelares kort i svit med det översta följer hela sviten med.

När sticket innehåller lika många läggningar som det fanns spelare kvar när utspelet gjordes är det avstick: korten läggs undan med baksidan upp och är ur spelet. Den som slog sist spelar ut till nästa stick, men gick den ut på samma gång tar nästa spelare medsols över utspelet. Blir bordet tomt för att någon har plockat de sista korten spelar nästa spelare medsols ut ett valfritt kort. Vissa spelar dessutom att en fullbordad svit från två till ess räknas som avstick.

Spelets slut

Så snart den näst sista spelaren har blivit av med sitt sista kort är spelet slut. I mas finns ingen vinnare, bara en förlorare: den som sitter kvar med kort på handen, och som får ge nästa gång.

Variant: två spelare

Är ni två läggs ett tiotal kort undan redan vid given, med baksidan upp, och används inte i insamlingen. Den högen kallas avstickshög. Vid varje avstick drar båda spelarna ett kort ur den, den som slog sist först. Tar avstickshögen slut fortsätter spelet som vanligt.

Utan avstickshög vet båda spelarna precis vilka kort motståndaren sitter med, och slutspelet blir en formsak.

Strategi och tips

Insamlingen avgör vilka kort du går in i slutspelet med, så varje stick handlar om vad du lämnar dig själv snarare än om att vinna sticket.

• Gör motlägg för att styra vilka kort du blir av med. Att lägga ett kort av samma valör som stickets högsta delar ledningen och tvingar fram en ny omgång, vilket ger dig chansen att lägga ännu ett kort av en valör du helst vill tömma handen på innan slutspelet.
• Släng på för att tunna ut dubbletter du inte vill bära in i slutspelet. När sticket är avgjort får vem som helst lägga på fler kort av valörer som redan ligger där och dra lika många nya, så en hand full av samma låga valör kan bytas mot okända kort innan sekvensspelet i slutspelet börjar.
• Chansa bara när dina tre kort redan är värdelösa. Duger inget av dina kort i en motläggsomgång får du ta talongens översta kort i stället, men det måste spelas oavsett vad det blir. Håll chansningen till lägen där dina egna kort ändå inte hade tagit sticket.